Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE. 168
honom, han tviflade icke på Geneviève Oliviers
identitet med Geneviève de Préal. Besynnerligt
nog, ju mer han trodde derpå, desto mer fruktade
han att sammanträffa med henne. Det var denna
farhåga, som höll honom borta från sina vänner. I
vissa ögonblick kände han en sådan törst efter
tillgifvenhet, att han beslöt återvända till det
gästvänliga hemmet; men då han påtagit sin
söndags-drägt och redan var halfvägs, grep honom en så
stor ångest vid tanken på hvad som kunde hända,
att han vände tillbaka och stängde in sig i sitt
ensliga rum. Sålunda gingo många veckor, utan att
han återsåg Céline.
En afton, då han med sänkt hufvud gick utför
en föga besökt gata, der han trodde sig säker att
icke råka Lebeau, kom denne dock fatt honom.
Han slog honom på axeln med sin vanliga hjertliga
förtrolighet, men sade, i det han stälde sig framför
honom och betraktade honom med en förebrående
min:
— Marceau, om ni har något emot oss, skall
ni ärligt säga det; det är bättre än att så här gå
och se surt på oss utan någon förklaring.
— Jag har ingenting emot er, svarade Jacques.
Hvad skulle det vara? Ni har endast visat mig
godhet.
Lebeaus ansigte klarnade.
— I så fall, hvarför kommer ni inte vidare?
Jacques stammade en ursäkt, som ingenting
förklarade.
— Seså, min gosse, återtog Lebeau, som icke
kunde hysa agg, ni gör orätt i att öfverge era vänner.
Kom till oss, det skall roa Céline, som inte har
många, som helsa på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
