Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
GENEVIÈVE.
däst trädens löfverk, som aftecknade sig mot
himmelen öfver honom; derpå såg han på närmare håll,
till hälften upplyst af en stjernas darrande stråle,
en hvit gestalt, som böjde sig öfver honom och
häftigt drog sig tillbaka vid den lätta rörelse han
gjorde.
— Jag säger er, att det är en drucken karl,
sade en röst. Låt honom vara . . . det skall endast
göra honom godt att sofva under bar himmel.
— Men om han vore sjuk? sade en ungdomlig,
frisk röst.
— Ah! jag känner honom ju, sade en annan
manlig stämma. Det är en af mina arbetare, den bäste af
dem alla, en bra och skicklig ung man. Det skulle
förvåna mig mycket om han vore drucken . . .
— Jag säger er, att han är det, eller också
förstår jag mig inte på saken, återtog den, som först
talat med sin föraktliga ton.
Då Jacques hörde dessa ord, reste han sig i
ett språng och såg sin angripare, som var hufvudet
kortare än han, i ansigtet. Ingen kunde längre
misstänka honom att vara drucken.
En annan grupp närmade sig. Det var fru de
Préal, insvept i sjalar och spetsar, med sin
slägtinge, vän och rådgifvare, herr Bousquet.
— Hvad står på?
— Hvad är det der för en person? sade de på
en gång.
Arkitekten steg fram.
— Det är en af mina arbetare, som har
somnat här, tyckes det, och skrämt fröken de Préal.
Jag ber er om ursäkt på hans vägnar, min fru.
— Min vän, sade fru de Préal, vänd till Jacques,
af hvilken hon endast kunde urskilja hans höga växt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
