Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
geneviève. 230
— Hvad ämnar ni göra? frågade hon slutligen.
— Jag vet inte . . . Hon kan inte stanna
ensam i mitt rum, medan jag är på vakt; hon skulle
bli alldeles tokig, tror jag, eller också skulle hon
gå sin väg, och huru skulle man då återfinna henne?
Jag skulle kunna frukta allt.
Céline sade blygt:
— Och om fru Grégoire toge henne till sig? . . .
— Det är en förträfflig tanke, men skulle hon
vilja det? . . .
— Hon är god i grunden; hon tycker om att
vara till tjenst.
Fru Grégoire tillkallades och underrättades om
hvad man väntade af henne. Hon besparade icke
Jacques frågor, kommentarier och utrop, betonade
starkt allt, som kunde smärta honom, och
omintetgjorde alla hans försök att skona Célines
finkänslighet. Det bestämdes slutligen, att den stackars
flickan skulle föras till henne samma dag.
— Det är ett stort offer jag gör er, sade den
goda frun, jag, som alltid har varit en hederlig
qvinna och fylt alla mina pligter och som aldrig
haft något att göra med sådana olyckliga . . . Det
kostar på mig att tänka, att jag skall ha en sådan
i mitt eget rum, och att hon skall andas samma
luft som jag. Det är verkligen för att göra er en
tjenst, herr Jacques, och emedan Céline, det stackars
oskyldiga barnet, ber mig derom. Jag ser ännu er
syster, då hon kom och helsade på oSs ... en
vacker flicka, men inte synnerligt väl uppfostrad.
Jag varnade henne, det vitsordet kan jag ge mig.
»Min flicka», sade jag, »akta er; man kan gå långt,
då man lyssnar på ondt snack.» Men hon bara
skrattade. Den der ungdomen tror sig då alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
