Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
GENEVIÈVE. 244
XXV.
Abbé Hardouin hade flera gånger besökt Céline.
Hennes själs ljufhet och renhet uppfylde honom
med beundran. Detta okunniga barn, sade han,
visste mer än han sjelf; hennes af ömhet uppfylda
hjerta upplät sig utan ansträngning för den
gudomliga kärleken; hon tycktes ha fått uppenbarelse om
de eviga tingen. Utan tvifvel hade Gud sjelf
undervisat henne under hennes långa timmar af lidande
och ensamhet. Det fins själar, för hvilka de högsta
sanningarna afslöjas omedelbart; det är sådana, som
icke förblindas af sjelfviskhet och fåfänga.
En dag var Savigny närvarande vid ett af dessa
besök. Hans första tanke vid åsynen af en prest
var att gå sin väg, men nyfikenheten qvarhöll
honom. Hvad kunde denne man i prestdrägt säga
till det döende barnet? . . . Skulle han tala om
hennes synder, om Guds vrede, om helvetet, med henne,
som aldrig haft en ond tanke och lemnade denna
verld lika ren som en snöflinga, innan den vidrört
marken? . . . Han, Savigny, trodde hvarken på
himmel eller helvete, men han trodde på det goda, han
trodde på menskligheten . . . han hade hos den
unga flickan dyrkat godheten, ljufheten, ömheten
på samma gång som minnet af Lucette. Han hade
dyrkat till och med hennes svaghet, ty han hörde
till de starka, för hvilka svagheten har största
dragningskraften. Och nu visste han icke, om denna
ande, lösgjord från hvarje atom af materia, åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
