- Project Runeberg -  Geneviève /
250

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

GENEVIÈVE. 250

Då färgade en lätt rodnad hennes kinder,
hennes läppar rördes, utan att något ljud kunde
förnimmas. Geneviève böjde sig öfver sängen, ty hon
förstod, att det var henne detta tecken gälde.

— Ni skall hålla mycket af honom, hviskade
Céline, ni skall lära honom, att det enda verkligt
fula i lifvet är sjelfviskheten. Han skall ju bli
lycklig till slut?

Geneviève rodnade, bleknade sedan och stod
orörlig . . . Céline hade således gissat, hvad hon
knappt tillstod för sig sjelf. Då hon såg, att den
döendes redan beslöjade blick dröjde vid hennes,
liksom för att deri läsa ett svar, tryckte hon fastare
hennes hand utan att tala. Céline lät då hufvudet
sjunka tillbaka och slöt ögonen.

Ett ögonblick derefter öppnade hon dem åter
och märkte Savigny, som stod på litet afstånd och
höll ögonen fästa på henne med det uttryck af stark
och glödande ömhet, som fordom tvang henne att
bortvända sina; nu var hon icke längre rädd derför.

— Savigny, sade hon med ett englalikt leende,
det fins en verld, der rättvisa bor.

Då föll han på knä, dolde ansigtet i händerna
och grät för första gången sedan Lucettes död.

Derefter talade hon icke mer; hon höll ögonen
slutna, läpparne halföppna, som om ett sista leende
ännu sväfvade deröfver. Emellanåt sammandrogs
hennes ljufva ansigte af en snart öfvergående ångest,
sedan blef det åter lugnt. Geneviève torkade ibland
hennes fuktiga panna och badade hennes tinningar.
Eljest rådde fullkomlig stillhet i rummet. Timmarne
gingo. Slutligen blef andedrägten ojemn; den stod
stilla och började åter liksom stötvis . . . sedan
upphörde den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free