Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
259
— Gif mig er adress och säg, hvar jag kan
råka er, om jag får något att meddela.
Fru de Préal satt orörlig och sade icke ett ord,
tills hon hört tamburdörren stängas. Då vände hon
sig till Geneviève.
— Jag tror, sade hon kallt, att denna
förskräckliga vinters tilldragelser ha gjort dig sjuk. Så snart
det blir mig möjligt, i öfvermorgon kanske, om jag
kan hemta mig från detta slag, resa vi till landet.
Till dess får du inte gå ut.
— Mamma, sade Geneviève mildt, jag är
mycket ledsen att behöfva smärta dig; men du måste
veta, att jag anser mig som Jacques Marceaus
trolofvade och aldrig skall gifta mig med någon
annan.
— Vi få väl se, sade fru de Préal torrt.
Några dagar senare lemnade de Paris, kort
innan den förskräckliga striden i maj började.
Hvad Geneviève erfor under den infernaliska
veckan, ehuru hon hvarken såg de olycksbådande
lågorna eller blodströmmarne, är omöjligt att
beskrifva. Om dagen antog hon och bibehöll ett
lugnt yttre, men hela natten grät hon och kände
sitt hjerta sönderslitet af en outsäglig ångest. Ack,
detta folk, detta folk, som hon älskade . . . dessa
brottsliga . . . dessa vilseförda . . . dessa offer . . .
Huru reda sig i detta blodiga kaos? . . . Älska dem
alla . . . bedja för alla . . . låta sitt hjerta
öfver-svalla af gränslöst medlidande, det var hvad hon
kunde göra på afstånd i den tystnad och personliga
säkerhet, som voro henne en plåga. Och Jacques,
hvad gjorde han, hvad hade det blifvit af honom?
Angesten att ingenting veta blef för hvarje dag mer
outhärdlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
