Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
267
— Och hvad sade han dig? frågade den unga
flickan helt upprörd.
— Det var jag som talade. Jag sade: »Förlora
inte modet. Tag till valspråk de tre ord, som jag
gifver er från henne: Hoppas, tro, vilja.» Då
svarade han: »Säg henne, att jag hoppas och arbetar
på att bli henne värdig.»
— Och jag arbetar också på att bli honom
värdig, sade Geneviève, strålande af glädje.
XXIX.
Med den fula årstiden förvärrades fru de Préals
sjukdom hastigt. Det var ett mycket plågsamt
lefverlidande med våldsamma kriser. Geneviève
lemnade henne hvarken dag eller natt, unnade sig
knappt några ögonblicks hvila. Med Félicies hjelp
bekämpade hon det onda med alla medel, som
läkarne föreskrefvo, och sökte lindra lidandet med
allt, som hennes qvinliga instinkt och älskande
hjerta ingaf henne. Hon uppmärksammade minsta
tecken, var uppe vid svagaste rop, — det var icke
ett symptom, som lemnades obemärkt, icke en klagan,
som ej hos henne fann ömt och hjelpsamt deltagande.
^Fru de Préal ville ej mottaga något annat än ur
Gene-vièves hand och tycktes bero af henne som ett sjukt
barn af sin mor. Så snart hon var litet bättre,
oroade hon sig öfver den unga flickans blekhet,
hennes sömnlösa nätter, hennes dagar utan luft och
rörelse; men då plågorna åter öfverväldigade henne,
tänkte hon blott på att hålla sin hand i dotterns och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
