Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
en den vackraste påfågelsfjäder ur den närmaste stjerten.
Han höll just på att pryda sin hatt med denna
billiga plym, då en väktare framstörtade med raseri i
sitt intelligenta anlete.
— Kö vulé du? sporde Kuku kallblodigt, och
skyndade sig undan.
Som vaktaren på tilltalet genast förstod att Kuku
var fransman, afstod han af nationalitetskänsla från
hvarje förföljelse. Så stor är den franska höfligheten.
Borta vid aqvariet, der företrädesvis vattendjur
muntert simma kring, observerade jag en alligator,
som grät strida krokodiltårar af sorg öfver sin fången-
skap. Rörd häröfver befalde jag väktaren att lös-
släppa djuret, som skönbarligen intet hellre önskade.
Man tanke sig dock min förvåning, då mannen i
inhuman ton svarade att det icke kunde falla honom
in ! ! !
Så stor är den franska ohöfligheten.
På det smärtsammaste upprörda häröfver begåfvo
vi oss genast hemåt.
Tanken på denna alligators finkänslighet ledde
i min erinring ett par af de noblaste drag ur djurens
själslif, jag någonsin hört, och jag nedskref dem för
att insändas till någon Zoologisk tidskrift. Jag offent-
liggör dem dock redan här för dem af mina läsare,
som icke regelbundet följa med den Zoologiska pressen:
Ur djurens lif.
Jag går härmed att berätta två välsignelsebring-
ande berättelser, om huruledes äfven hos de skenbart
mest oskäliga djur godhet och elakhet drifva ett
skiftande spel. Den ena berättelsen härstammar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
