Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— då blifver jag så glader
för att de äro blå.
Dollys hjerta.
Dolly, Doll)’, har du hjerta?
Svara mig, du grymma snärta!
Nej, du har ej! O, hvad smärta!
Derför går jag nu till Bertha.
Hftcr dessa dikter, hvilkas poetiska atmosfer är
liksom mättad och het af all den passionerade glöd,
ett brinnande ynglingahjerta kan åstadkomma, käns
det nästan som en svalka att få draga några djupa
andedrag bardisk luft. Det är denna njutning, som
bjudes oss vid läsningen af poemet Kungasilng i täflings-
skriften n:r ioi. Eller hvem gripes icke, hvem ryckes
icke oemotståndligt med af den äkta fosterländska, om
ock något kärfva, fläkt, som brusar emot oss ur denna
sköna dityrambs klingande strofer?
Kungasång.
Jag höjer mitt svärd för min kung.
Jag är ung!
Jag vill icke dö
för en mö.
Men ack, för min kung
vill så gerna jag dö.
Om kungen mig kallar: till strid!!
— då vill jag ej frid.
Jag vill med i den blodiga lek:
Icke blek,
men med rosor på kinden och glädtig och ung
skall jag dö lör min kung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
