Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 128. Fig. 129.
Lagerformig gäng. a sidostenen. d drus. Gäng med brottstycken b af sidostenen. d druser.
I utlandet uppträda malmerna mycket ofta såsom gångar,
hvilket deremot högst sällan är fallet i Sverige. Dock märkas
de guldförande qvartsgångarne vid Ädelfors, blyglansgångarne
i sydöstra Skåne och några andra.
Våra malmer utgöra deremot verkliga lager eller lager
-stockar *) och ligga inlagrade i Urformationens gneiser och skiffrar.
I likhet med dessa hafva de ofta tydlig skiktning. Deras
strykning och stupning öfverensstämmer med den angränsande
bergarten och de äro med densamma till sin bildning samtidiga.
Och emedan Urformationens kristalliniska skiffrar vanligtvis äro
resta på ända, så hafva äfven malmerna ett liknande läge.
Med hänsyn till stupningens betecknande märkes, att bergsmannen
räknar stupningen från lodlinjen och ej från horisontallinjen (se sid. 50).
Så t. ex. befinnas lagren vid Utö jernmalmsfält, hvilkas strykning går i
NO—SV, stupa 10—15° från lodlinjen åt NV (bild 134). Förutom denna
den egentliga stupningen, som äfven kallas malmernas donläge, är att märka
malmernas fallande i fält, hvarmed menas den stupning, som malmstocken
gör mot lodlinjen i strykningsriktningen. Ty då malmen oftast uppträder
som en plattad, utdragen linsformig massa med tvänne diametrar, en
längd-och en tvärdiameter, så kan man tänka sig, att malmstocken blifvit på
tvåfaldigt sätt bragt ur sitt ursprungligen vågräta läge, dels så att den stupar
i tvärdiameterns riktning (= den egentliga stupningen eller donläget), dels
så att den lutar mot endera ändarne eller i samma riktning som
längddiametern (= malmens fallande i fält). Sålunda kan en malm, som stryker
i Ö—V, hafva stupning i N. eller S., men fallande i fält åt O. eller V.
Då malmen ej står lodrätt, utan stupar något, säges den
vara donlägig, och i så fall kallas den öfre sidan af malmen
*) Dessa hafva dock länge varit betraktade som gångar och gångstockar,
beroende af deras oregelbundna former och starkt stupande läge. Och
härtill torde äfven den omständigheten hafva bidragit, att vi i äldre tider
hemtat våra bruksarbetare från utlandet, hvilka hit infört sina begrepp om
malmernas allmänna uppträdande i gångform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
