- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
71

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

Gessner, så våt den nu är omkring mig, den skall brinna, den skall
brinna!

Men i det jag så vidt ryckt fram i mitt andra specialmedel,
språkläran, finner jag, att jag ej ännu ens berört det tredje medlet,
hvilket skall föra oss till undervisningens sista mål — till
förtydligande af våra begrepp. Detta medel är:

c) Bemödandet att föra barnet därhän, att det riktigt kan
skilja föremålens förbindelse från hvarandra och i deras olika
tillstånd, efter siffror, riktigt genom språket kunna bestämma tid och
förhållanden. Eller, rättare sagdt, ännu mer förtydliggöra alla
föremåls väsen, beskaffenhet och krafter, som vi lärt känna genom
namnläran, och hvilka genom sammansättningen af föremålens namn
och deras beskaffenhet till en viss grad blifvit oss klara.

Från dessa synpunkter skönjes nu det fundament, från hvilket
en verklig grammatik skall utgå, och likaså det vidare framåtskridandets
gång, efter hvilken vi genom dessa medel skola föras till
undervisningens sista mål, till förtydligandet af begreppen.

Också bereder jag barnen för de första trappstegen häri genom
den enkla, men psykologiskt ledda undervisningen medelst siffror.
Jag låter modren, utan att det undsluppit mig ett ord om någon
form eller regel, först föresäga barnet satsen endast som en talöfning
Detta, nämligen att öfva talorganet, är vid denna tidpunkt lika viktigt
som satsen själf. Således måste barnet upprepa det föresagda. Man
måste bestämdt skilja dessa två mål: öfning af uttalet och inlärandet
af ord som språkkunskap, och genom tillräcklig öfning bedrifva det
första i och för sig också oafhängigt af det andra. Föreningen af
dessa synpunkter verkställer modren sedermera genom att föresäga
satser i följande form:

Fadren är god.

Fjärilens vingar äro mångskiftande.

Hornboskapen äter gräs.

Tallen har en rak stam.

När barnet så ofta uttalat dessa satser, att uttalet af dem
faller sig lätt, frågar modren: Hvem är god? Hvem har
mångskiftande vingar? och så tvärtom: Hvad är fadren? Hvad har
fjärilen? o. s. v.

Och så fortsätter hon:

Hvilka äro? — Äro hvad?

Rofdjuren äro köttätande.

Hjortarne äro lättfotade.

Rötterna äro utbredda.

Hvem harf — Har hvad?

Lejonet har styrka.

Människan har förnuft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free