Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 203
uppmuntran — ett förhållande, hvilket för öfrigt
icke är så alldeles ovanligt mellan föräldrar
och barn.
Emellertid blef det Georg, som utvecklade
förhållandet. Ty han hade barnets sundhet
och tog faderns förtroende som tillåtelse att
under alla omständigheter gå vidare. Det var
ett löfte, han hade fått, och det föll honom icke
in, att ej löftet skulle hållas.
Gossens tankar hade haft mycket att syssla
med, sedan han en gång fått svar pa de frågor,
hvilka länge sysselsatt honom, och vid första
tillfälle frågade han vidare.
»Är mamma redan gift?» sade han en dag.
Och faderns ansikte mulnade icke. Det
var, som om dessa samtal varit Bob en veder-
kvickelse i stället för pina.
»Nej, icke ännu», sade Bob lugnt.
Och när gossen fortfor att fråga, fortsatte
fadern att svara. Det blef ett långt och under-
ligt samtal med många inkast och utvikningar,
och Bob förundrade sig hela tiden öfver, att
gossen visste så mycket och förstod allting så
bra. Detta samtal följdes snart af flere, och
då uppslaget till förtrolighet väl var gifvet, så
utvidgades snart själfva ämnessferen. Georg bör-
jade fråga sin pappa om allting, och Bob fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
