Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
tog form af öfvertygelse, emedan cn sådan hän-
delse blott syntes honom som en konsekvens af
allt hvad förut hade händt, en konsekvens af
hela hans lif.
Denna tanke vek icke en timme ur hans
själ, förrän gossen en afton kom hem och stor-
made in i faderns rum. Så stor han än var,
kröp gossen upp i faderns knä, och Bob var
så inne i sin egen tankegång, att han formligen
satt och väntade på, att gossen skulle bedja
att få gå tillbaka. Bob trodde därför knappt
sina öron, när gossen i stället sade:
»Jag vil! aldrig gå dit igen.»
Bob sköt gossen ifrån sig, så att han kunde
se hans ansikte.
»Vill du inte gå tillbaka?»
»Nej», sade Georg, och hans ansikte dar-
rade. Inte när han är hemma.»
En triumferande känsla af på en gång fa-
dersstolthet och glädje fyllde Bobs bröst. Han
lyfte ned gossen, gick tvärs öfver rummet tog
fram näsduken och snöt sig. Bob var upprörd,
men ville vara lugn, och det lyckades honom.
Han vände sig om, såg på gossen och log.
»Hvad har han gjort dig för ondt?» sade han.
»Han är elak mot minima», sade gossen.
»Det vet jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
