Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo jo», skyndade han sig for att afböja
stormen. »Men icke sa. Jag trodde icke, att
du sörjde honom så.»
»Du menar, därför att jag alltid försum-
mat honom ...»
»Det har du inte ...»
Han kände grubblet i hennes ord. Och
grubblet måste bort. Till hvad pris som helst
måste det bort.
»Jo, jag har alltid försummat honom, och
jag vet, att han icke betydt för mig, hvad han
borde. Det är därför, jag sörjer honom.»
Liksom Bob förut, så hörde nu Gösta de
djupa alttonerna i hennes stämma, och icke
heller han hade hört dem förut. Här fanns
något, som han icke kände till. Här bröt fram
något, som gick honom emot. »Cäsars lycka!»
tänkte Gösta Wickner, och hans ansikte blef
blekare och stelt.
»Om jag hade varit en mor för honom»,
sade Anna, »om jag hade varit hans vän och
hans sköterska, hans bästa förtrogna och ett
stöd, som han aldrig kunde mista, da skulle
jag ha sörjt honom mindre. Men nu är mitt
lif slut med honom, och det som en gång var
jag, kommer aldrig tillbaka.»
»Tänker du då icke ett ögonblick på migF»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
