Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= Ol
anda, och min dikt om ett litet barn skulle fått
den starka vissheten att handla om en, som
ännu lefver.
Ty lille Sven lefde och verkade med sin
mor, hos och för henne. Han hade sin lekstuga
hos henne, och hela förmiddagarna, när pappa
var borta, och gossarna läste, satt lille Sven på
golfvet och hörde mamma berätta sagor. Mamma
kunde många sagor, men ingen saga tyckte Sven
bättre om än den om lilla rödlufvan, som skulle
gå till mormor med bär, och som den stygga
vargen åt upp. Han blef så förfärligt uppskakad,
när han tänkte på den lilla rödlufvans öde, och
han var så rädd för den otäcka vargen och så
ond på honom. Han skulle bli stor och gå ut
och ta” reda på honom och skjuta honom.
. Så hittade mamma och han på lekar. De
lekte, att Sven reste bort och var borta, och
mamma satt ensam och väntade på honom. Och
så kom Sven hem, och det blef en glädje så
stor, att mamma måste lägga ifrån sig sitt
arbete och taga honom i knät och kyssa honom
många gånger. Och många andra lekar lekte de.
Lille Sven hade många namn i hemmet.
Han kallades för lille-bror och för Nenne,
hvilket han uppfunnit själf, för klimpen och
gullebarn, allt som det föll sig. Han kändes vid alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
