Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
artad, skälmsk blick i de bruna ögonen, att inte ens de
tunga ögonlocken kunde komma henne att se enbart
öfverlägsen ut. Baronen plägade förr i tiden påstå,
att hon hade hans ögon.
Men nu hade Beate-Julie urartat och hade att vänta
en stor förhörs- och domstolsscen.
Hon stod rodnande och trutade med läpparna lik
en barnunge, som inte får hvad han vill och som före-
satt sig att vara så obehaglig som möjligt, stod och
hamrade retsamt nervöst med fingret på messingsstiften
i stolsryggen och skämdes ej det minsta.
»Beat-Julie, Beat-Julie ! »
Baronen hade en lågmäld, djup, klangfull röst. När
han hade föredragning i statsrådet, var det alltid kung
Karls stora nöje att lyssna till de smekande, klingande
tonfallen, och en gång hade majestätet behagat skämta
och sagt, att baronen misstagit sig på sin kallelse, då
han ej blef trubadur till yrket.
»Ar du inte min dotter, Beat-Julie? Ilar du glömt,
hvem din fader är och hvem du själf är? Har du glömt,
att du har skyldigheter mot det namn, du bär? Har
allt hvad dina hulda föräldrar tänkt för dig oeh gjort
för dig varit kastadt på hälleberget? Jag känner ej
igen dig, m’amie!»
Den gamle baronens röst darrade af faderlig rö-
relse, då han med sitt lena tonfall, som dock nu var
Nutid. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
