Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
än någon mor inom kretsen af deras bekanta.
Hon hade omgifvit dem med en varm temperatur
af ömhet, en temperatur, som kanske var så
varm, att den gjorde dem ömtåliga, när de en
gång skulle komma att sakna den. Och ändå
hade hon en instinktlik förnimmelse af, att hen-
nes barn med åren kommo alt mera bort ifrån
henne, att de sökte tillfredsställelse utanför sitt
hem, vare sig denna tillfredsställelse tog sig ut-
tryck i barnets bullrande lekar, eller i ungdo-
mens obegränsade behof att finna människor,
med hvilka de kunna meddela sig fritt, yppa alt
det gåtfulla, skiftande lif, som med hvarje år ut-
vecklar sig och kräfver näring i deras unga
sinnen.
Det fans dagar, när hon starkare än eljest
anade klyftan mellan barnen och deras hem och
då gjorde hon alt för att glädja dem. Hon
lagade någon af deras favoriträtter till middagen,
tvang fadern att vara vid godt lynne, bad dem
att bjuda ungdom till kvällen och var själf idel
sol och leenden.
Sådana dagar voro barnens glädjedagar, och
de kände då mer än eljest, hur mycket de höllo
af modern. Och själf kände hon sig så glad.
Ty hon trodde, att efter sådana försök skulle
början till ett alvarligt närmande vara gjord, och
barnen skulle sluta sig mera till hemmet.
Men så skedde icke. Och då kom nedsla-
genheten öfver henne och med den en bitterhet,
som lade hårda ord på hennes läppar och kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
