Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 —
Där satt han nu och såg på henne med sina
klara, ljusa ögon och drog sig i skägget och
skrattade för. sig själf af bara belåtenhet; I
början hade hon varit förlägen öfver det, sedan
hade hon vant sig vid det, men nu retade det
henne. Så mycket hade hon emellertid lärt sig
första, att med vald fick hon icke veta någon-
ting.
Ty hon hade nog försökt. Men altid miss-
lyckats.
Hon bemödade sig därför att antaga en så
likgiltig ton som möjligt, när hon frågade:
»Ni ska ju predika i öfvermorgon?»
Hade Ernst varit den mest utstuderade Don
Juan, i stället för den oerfarne och med världen
och kvinnohjärtat obekante unge man, som han
var, kunde han dock aldrig ha uttänkt ett mera
säkert sätt att vinna Eva Baumans hjärta än
genom att tiga om sig själf så fullständigt, som
han hade gjort. I början tyckte hon om honom,
för hvad hon ansåg vara flärdfrihet. Men ju mer
hans person började att sysselsätta hennes fan-
tasi, o dess ifrigare blef hon att komma honom
in pa lifvet. Hon ville veta, hvad det var, som
gjorde honom så frånvarande ibland och andra
stunder sa glad, som om han vaknat upp ur en
ond dröm. När hon nu kastat fram sin fråga,
blef hon rädd, för hvad som skulle komma,
Och hon rodnade af förskräckelse, när hon såg,
hvilket intryck den gjorde på Ernst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
