Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många sjömän fingo tårar i ögonen öfver denna
rörande syn. Bland skeppen gick Bryngels, och han
sjelf stod med blottadt hufvud vid relingen, för att
bland de knäböjande igenkärna sin trolofvade. De
vexlade en blick med hvarandra.
Der kom äfven Abels skepp. Han höll så nära
intill Kanholmen, att skeppet nästan rörde vid
klippan vid stranden. I det han strök förbi, lät han ett
vinfat, som han hade hängande på en lina i beredskap,
rulla ned på klippan. “Ursäkta, herr pastor!“
sade han i detsamma, “jag har lofvat folket, att de
skulle få dricka vår nådige konungs skål. Låt dem
få detta. Säg den långa flickan, att om jag trott,
att det kunnat gå lika godt för mig, som för Bryngel,
hade jag också gått fram till hans majestät.“
Hofpredikanten slungade en förtörnad blick på
den näsvise skepparen och uppstämde en ny psalm:
“Fräls oss från Satan arge!“
Då kom “Kampermannen“, högt bärande sina
vidsträckta segel, och gick förbi. Ombord visade sig
den gamle konungen. När han såg sitt knäböjande
folk, sträckte han, välsignande, sina händer öfver
detsamma. Ett par stora tårar framträngde i hans ögon
och rullade långsamt ned öfver de fårade kinderna
till det snöhvita skägget.
Drottningen sträckte också kärleksfullt sina armar
emot den förbifarande, och sänkte sig på knä, så att
landets åldrige fader under böner och tårar af gemål
och folk lemnade de svenska skären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
