- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
408

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjerta, då han såg sin konung på stranden, och i hans
själ, och i alla svenska sjömäns, lågade mod och
fördubblad kärlek till konungen och fädernesland.

I konungens åsyn begynte hans hjeltar den
blodiga striden. Hvinande flögo kulorna öfver vattnet,
och kanonernas dunder återskallade från Ölands bergsrygg
och fasta landets skogar. Segel och rår föllo,
master stupade i hafvet. Skeppen närmade sig och
grepo hvarandra med sina jernklor; de lade sida mot
sida och kämparnes svärd möttes af fiendtliga klingor.
De mörka vågorna färgades i blod.

Eramst i faran stridde med oöfvervinneligt mod
den blåögde ynglingen. Då “den helige Erik“ nalkades
ett fiendtligt skepp, ville han först springa öfver till
detsamma och eröfra fiendens flagga. Mäktig som en
blixt flög han fram i spetsen för svenskarne och hans
svärd öppnade för dem en blodig väg till den präktiga
flaggan. Redan höll han henne segrande i sin lyftade
hand, och fienderna gåfvo sig, då en kula fann hans
hjerta, och hjelten stupade från den höga bakstammen
ned i böljorna med sitt dyrbara byte. Dock öfver
honom skallade högt svenskarnes segerrop.

Vid ingången af sin grotta satt sjöflickan och
gret. Hon skyndade fram och mottog sin älskades lik
i sina trogna armar.

Djupt sörjde hon sin kärlek; men hon ångrade
aldrig att hon offrat sin egen lycka för sin älskades
ära och pligt. Hon satte hans förbleknade gestalt i
högsätet i sin grotta, och bad stormen vältra en stor
klippa för ingången. Hon begaf sig bort till fjerran
okända haf, sedan hon förseglat grafven och tecknat
på densamma den unge hjeltens namn; men tiden och
vågorna hafva utplånat inskriften.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free