Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ädla folk och att jag är redo att helga min kropps
och själs krafter åt dess sjelfbestånd och frihet, dess
upplysning och ära! Jag vet att jag från denna stund,
icke mera är till för min egen skull och att det kall,
jag nu af eder mottager, är det ansvarsfullaste och
dyrbaraste, som kan läggas uppå en menniska.
Derföre afsäger jag mig all enskilt lycka och glädje, ty
jag vill endast finna dem i eder. Icke i flärd och
list, utan för allvar och sanning vill jag verka och
andas. Varen eniga, I landets fäder! Bevaren eder
frihet, så som jag vill vörda den och kämpa för den!
Jag svär att rätt handla och godt främja, inför Gudi
och mannom, att lefva och dö för fäderneslandet, att
vara dess ovänners ovän och dess redeliga vänner
huld, så länge en tanke lefver i mitt hufvud och
blodet är varmt i mitt hjerta!“
Vid dessa ord lyfte han ett glimmande svärd mot
höjden, rörde dess klinga med tu finger och satte sig
på thronen. Under det ett klangfullt “Guds lof“
uppstämdes af menniskors och metallers stämmor,
framträdde erkebiskopen och satte en krona på den
svartklädde ynglingens hufvud.
Då ilade härolder ut kring torg och gator, kring
stad och land, att förkunna de sköna förhoppningar,
som det fria fäderneslandet, efter sina genomkämpade
strider, kunde göra sig från denna dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
