Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men utan skuld för egen del
Om också stundom svag som andra,
Din långa väg du kunnat vandra
Och tackar Gud att aldrig du
Kännt de anfäktelser ännu
Som dina skriftebarn bekänna
När, i en stund af bikt som denna,
De åt din rena, fromma själ
Förtro sin sorg och synd jemväl.
Min lefnad lustigt nog förflutit,
Fast bitterhet än mindre trutit;
Men om jag kär var eller slogs
Med ledan aldrig än jag togs;
I muntert lag, i stridens villa
Jag led ej att förtvina stilla.
Nu, utan kärlek, utan hat
Och allting som en man besjälar,
Jag vore hellre detta frat,
Som öfver gråstensmurar krälar,
An sutte slö och stirrande
Och med min tanke irrande.
Dock suckar jag i hemlighet om
Den hvilan — som man icke vet om;
Och snart kanhända får jag den,
Får sofva ut och slippa drömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
