Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifslefvande inför min syn
Och i sin hvita svepning lyste
Som stjernan genom den der skyn,
Den jag nu ser på, som på henne,
Men vackrast var hon af de tvänne.
Den stjernan är så skum och matt,
Men skummare till nästa natt,
Och jag, förrän hon är tillstädes,
Ett liflöst ting, det lifvet rädes.
Jag yrar, fader! som du hör,
Ty själen sista resan gör.
Men, munk! jag glömde all vår smärta
Så snart den hulda jag fick se,
Och jag ur sängen störtade
Och kramade intill mitt hjerta —
Jag kramade — men det var kallt,
En hamn i mina armar trycktes
Och intet hjerta klappa tycktes,
Men Leila! det var din gestalt!
Ar du ej mera till, du höga,
För känseln? bara för mitt öga?
Ack! om du vore än så kall
Hvad gör det, då jag vet dig vara
I armarna i alla fall?
Nej! slutna kring en skugga bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
