Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
sådana som hafva sin goda rätt. Gustaf Adolf visste
att stolthet kan lida blygsamhet och den blygsam är och
ödmjuk kan dock rikta tanken högt. Så talar han vid
sin kröning: "eljest beder jag ock Gud och hans
gudomeliga majestät, att han ville förläna mig förståndigt sinne
på Guds och verldslig lag, att jag så må kunna
regera, thet jag ock efter min död måtte vara hos eder
bönhörd, uti thet att J måge mine gerningar och mitt
namns rykte begå och ihogkomma med lof, ros och god
åminnelse"1). Gustaf Adolf var en stolt menniska, ty
hans väg gick på mensklighetens höjder och hans
kallelse var att föra magtens spira, men han var en
ödmjuk man inför Gud.
Gustaf Adolfs gudsfruktan är mycket berömd. Den
som kände honom bäst, Axel Oxenstjerna, har sagt:
"han var en herre, gudfruktig i alla sina verk och
gerningar intill döden" 2). Derhän hade hans upfostran
blifvit riktad att han skulle lära, att "det icke är
något dödligt eller förgängligt utan gudomligt till att
förestå land och rike" 3). — Den frågan huru det förhöll
sig med Gustaf Adolfs gudsfruktan är i synnerhet af
vigt för insigten i hans historia när han träder upp
såsom härförare i ett krig, som bar namnet af
religionskrig. Hvad man om honom vet, gifver oss anledning
tro, att, lika visst som Gustaf Wasa alls icke gjorde
sin reformation blott af politiska bevekelsegrunder, så
!) Talet till Ständerne d. 27 aug. 1617 i K. Gust. II Ad.
Skrifter, p. 201.
2) Cit. hos Geijer; Sv. Folk. Eist. T. III. 270 i Saml. Skr.
3) Jfr. Cronholm; T. I. 19, Skytte; En kort
undervisning, p. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
