Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagligen icke viggbara. Det var då kotteriets hy
förvandlades.
Den erhöll dock en något ljusare chattering, när
danskorna oförmodadt visade sig. Anledningen till
resans afbrott var, att de gjort slut på alla sina
pengar. Nu måste de skrifva hem efter mer och bo på
pensionatet och lefva på kredit under tiden.
Kotteriet blef en nyans mörkare än under sitt mörkaste
ögonblick.
— Kunde jag inte ge mig sjutton på det,
knotade Frasse. — En vecka. På den tiden hinner man
magra å tappa humöret å bli ordentlig å råka ut för
alla möjliga ledsamheter.
De nykomna hade emellertid satts in i
förhållandena, och som de voro pigga flickebarn, fattade de
genast galoppen och deltogo ifrigt i vännernas
bekymmer. Men det var också allt hvad de förmådde
åstadkomma. Efter en stund sade den ena liksom
för att blanda upp den trista stämningen med något
nytt.
— En norsk dame er her...
— Ung? — var naturligtvis Frasses första fråga.
Hon var ung, såg bra ut och satt för tillfället i
läsrummet och föreföll att vara i sorglig afsaknad af
bekantskaper.
— Det hjälper i alla fall inte upp affärerna,
knotade skulptören. Han var realiteternas man, ett långt
lif o. s. v.
— Nä, det förstås, men jag ska i alla fall gå å titta
på henne, sade Frasse. När han en stund senare
återkom, såg han nöjd ut. — Hon gillas, gubbar!
De andra blickade strängt och ogillande på Frasse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
