Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skymt av den rädsla han var van att se i
kvinnornas ögon. Och aldrig hade han varit så medveten
om sina blodsprängda ögon och sitt avskräckande
utseende.
»God dag», hälsade hon helt vänligt och
natur-ligt.
»God dag, frun», svarade han och hörde med
grämelse hur hes och rå hans röst var.
»Nå, har det varit intressant för er också?» sade
hon småleende.
»Ja visst. Jag höll just på att tala med er lilla
flicka om hästar.»
»Han har varit cowboy, mamma», utbrast hon.
Modem smålog mot honom och såg ömt ner på
sin lilla flicka. Och nu tänkte Ross Shanklin på
vilket förfärligt brott det skulle vara, om någon
gjorde illa någondera av de där båda härliga
människorna. Den tanken åtföljdes av en önskan att någon
hemsk fara skulle hota dem, så att han finge kämpa
— han visste nog hur det gick till — med hela
sin styrka och hela sitt liv för att försvara dem.
»Du måste komma in nu, älskling», sade modern.
»Det är sent.» Hon såg tveksamt på Ross Shanklin.
»Kanske ni skulle vilja ha något att äta?»
»Nej tack, frun, tack så mycket; jag... jag är
inte hungrig.»
»Säg adjö då, Joan», uppmanade hon.
»Adjö». Den lilla flickan räckte honom handen
med en skälmaktig glimt i sina ögon. »Adjö, man
från den onda, dåliga världen.»
Beröringen med hennes hand, då han tryckte den
i sin, var för honom höjdpunkten av hela äventyret.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
