Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Tredje kapitlet. Hvad som tilldrog sig efter grälet mellan Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid återkom han slutligen till besinning
och började med sina vanliga sysselsättningar. Han åt
sent middag och först inemot qvällen kom han i ro
under skärmtaket. Den goda rödbetsoppan med
dufvor, som Gapka kokat, förjagade helt och hållet
morgonens obehagliga tilldragelse ur hans tankar. Å nyo
började han med välbehag mönstra än det ena än
det andra af sin egendom, lät slutligen sina blickar
hvila på granngården, och sade härvid för sig sjelf:
»i dag har jag inte varit hos Ivan Nikoforovitsch, jag
skall ta och gå till honom.» Med dessa ord tog Ivan
Ivanovitsch hatt och käpp och gick ut på gatan.
Men knappast hade han kommit genom porten, förr
än han påminde sig grälet på morgonen, spottade och
vände om igen. Något nästan liknande tilldrog sig
på Ivan Nikoforovitschs gård. Ivan Ivanovitsch såg,
huru käringen redan satt ena foten på staketet i
afsigt att klättra öfver, då han plötsligt hörde Ivan
Nikoforovitschs röst: »Kom tillbaka, det behöfs inte!»
Emellertid tyckte Ivan Ivanovitsch, att det var mycket
otrefligt. Det skulle ej alls varit omöjligt, att dessa
värdige män dagen derpå försonats, om ej en särskild
tilldragelse i Ivan Nikoforovitschs hem tillintetgjort
hvarje förhoppning och gjutit olja i fiendskapens redan
halfslocknade eld.
Ifrågavarande dag på aftonen kom Agafja
Fedosjejevna resande till Ivan Nikoforovitsch. Agafja
Fedosjejevna var hvarken köttslig slägtinge, svägerska eller
ens gumor till Ivan Ivanovitsch. Det tycktes, som
om hon i sjelfva verket ej hade någon anledning att
resa till honom. Ivan Nikoforovitsch var ej heller
vidare glad öfver besöken. Emellertid kom hon och
tillbragte hela veckor hos honom, ibland ännu längre
tid. Hon tog då hand om alla nycklar och styrde
huset helt och hållet på sitt vis. Det tyckte Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
