I.
Om Gud är till, vad är han?
den vetande give mig svar.
Det samma namnet bär han
som fordomdags han bar.
Mig synes dock,
fast samma namn vi stamma,
att samma rock
ej alltid täckt detsamma.
II.
Ett vara är ej en gestaltgud
med mänskligt personliga drag,
en Herre ej alltid en Alltgud
och ande ej alltid ett jag.
III.
Om Gud är ett allväsenjag,
säg: är i ett bud, som är skrivet,
Guds vilja mer stark eller svag
än uti all livets lag
inom honom själv och i livet?
IV.
Är Gud i allt, han lider
i själars tusental
oändligt i eviga tider
väl helvetets eviga kval?
Och slöte den evige döden
för någon all helvetets glöd,
väl Gud led själanöden
att dö en evig död?
V.
Eller är Gud blott i gode,
då, om jag rätt det förstode,
Gud ur vart väsen försvunne
alltsom dess goda förbrunne.
Ännu en fråga jag fråga vill:
Finnes som ondhet det onda till
utom hos god, som känner,
hur ondhet hans goda förbränner?
Och är icke Gud i djuren,
växterna, allt i naturen,
för vilket ej ont som hos människan
som ondhet kännas kan?
Sist vill en fråga jag våga:
finns något alls utan spår av gott,
bliver ej allting till sist dock gott?
Ingen kan svara, vi fråga,
fråga och fråga och fråga blott.
VI.
Är månne Gud en evigt vardande,
– växande fram ur ett frö och evigt
ökande
synen, beseendet,
hörseln, talandet,
kärleken, kärleksvinnandet,
kraften, kraftmottagandet
tills de varda alltmera
allsyn, allbeseende,
allhörsel, alltalande,
allkärlek, allkärleksvinnande,
allkraft, allkraftmottagande
– likväl aldrig nående
oändlig allhet i allt
– eller är han av evigt
allfullkomlig?
Kan det oändliga,
vilkets gräns är onåelig,
fyllas av någon
vore han ock en oändlig?
Gives ett Alljag,
evigt oändligt?
Eller blott livsallt,
all-ande?
Bidrag 8 oktober 1996 från Roger Karlsson
