| CALIBARIEL |
|---|
| I |
|
Jag är ej Ariel, ej Caliban, jag är ej människa och icke man, ej djävul, icke gud. Men något litet är jag detta allt än gud, än dämon, alf och faungestalt med bockfot och djurlik hud. |
|
Var kväll och morgon jag ömsar hamn och Calibariel är mitt namn. |
| II |
|
Jag älskar de rena, i kvällen sena min väg till torpet jag tager, där dottern i kammaren kläder sig av i oskuld och träder till spegeln och tycker sig fager. |
|
Då ville jag vara det barnets hydda det barnet att värna och skydda, men djupt i mitt hjärta det gnager. Det faller en misstro mig in med ett, min blick har åt henne ett gift berett, då biter den till med ett giftigt bett och sorgsen till skogen jag drager. |
Inknappat i april 1997 av Bertil Rietz.
