HIMLAR |
---|
I |
Jag avskyr Gud betraktad såsom pater, och hatar tanken, att ditovan hunna, ej man och kvinna mer, men munk och nunna, vi skola sjunga eviga kantater. |
Jag avskyr änglar, om med stela later de träda mot mig kyliga och tunna likt dessa Dygder, som i tider svunna gjorts till personer på en klerkteater. |
Är saligheten blott den benradslike avhållsamheten, skild från livets krafter, ej underligt, om himlarna bli tomma, ej underligt, du arma himmelrike, att mer vi älska jordens friska safter med han- och hon-frö, frukt och barn och blomma. |
II |
Jag älskar ej en himmel lik en kyrka och klostersalighet mig kvittar lika, jag vill se himlen full av jordens rika och starka liv med ännu större styrka. |
Från mina livskrav ej jag ämnar vika, om också himlens alla helgon yrka som idealmål för mitt hopp att dyrka, ej blott som medel, att på kors mig spika. |
Giv mig, o Gud, ett säkert hopp i döden att möta livets friska mänskovimmel, där mannen är en man och kvinnan kvinna! |
Giv mig en uppåtfärd av rika öden, där jag kan slag förlora eller vinna, så kan jag kanske längta till din himmel! |
III |
Kanhända kämpar väldighet mot troner ännu i himlens allra högsta zoner, likt bragd och äventyr i jordens krig, kanhända blandas i de helga toner, o Gud, om du är till, som ägnas dig, från skog och äng i himmeltemplens närhet, likt jordens ljud, men fylld av himmelsk skärhet, en kärleksvisa öm och innerlig? |
Kanhända där för varje man och kvinna, var stam, vart folk är salighet att vinna av just den egenart, som är för dem? För Hellas lysa ljust Elysiens lunder, för Israel med ädelstenar under sin jaspismur ett nytt Jerusalem. |
Sin sälla jaktmark uppnår indianen, till houribäddens vila går sultanen på segrar nöjd, men onöjd skandinaven går djärvt ännu på andra sidan graven med egen kraft till stöd på vikingfärd, - en var skall finna, trälen som titanen, om född i öknen eller under granen, av det han önskat det, som han är värd. |
Inknappat i april 1997 av Bertil Rietz.