- Project Runeberg -  Grekisk och romersk mytologi : ordbok /
190

(1918) [MARC] Author: Julius Ebbe Centerwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - P

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

den åt Dea Roma, personifikationen av den eviga
staden: den upphörde först på 400-talet e. Kr.

Pallaʹdion. När Ilos hade byggt Troja, bad han
Zevs om ett tecken, att guden gillade verket. Morgonen
därpå fann han utanför sitt tält en bild av Pallas.
Enligt en annan saga skulle denna bild varit en gåva
till Dardanos’ maka. På dess besittning berodde Trojas
bestånd. Därför bortrövades den av de grekiska hjältarna
Diomedes och Odyssevs. Den skulle sedan kommit
till Argos, eller enligt den attiska sagan till Athen.
I Rom fanns det i Vestatemplet ett palladion, en
dubblett, — sades det — som Aineias skulle fört från
Troja. Även andra städer hade dylika palladier. I
nyare språk har ordet fått betydelse av underpant,
garanti för frihet o. s. v.

Pallas se Azhena.

Pallor och Pavor (»blekhet och skräck»), hos
romarne följeslagare till Mars, personifikationer av den
fasa, som den blodiga kampen för med sig. De
framställas ej sällan på mynt som en gosse och en fullvuxen
man, båda med ett ansiktsuttryck, som anger förfäran.

Pan, grekisk (ursprungligen arkadisk) herdegud, vars
namn är oförklarat. Med det grekiska ordet gaz, »allt»,
har det nog intet att göra, ehuru den klassiska filosofien
påstod det. Enligt sagan var P. son av Hermes. När.
hans moder födde honom, blev hon förfärad, ty han
hade horn, var luden och stultade genast omkring på
bockben. Hans fader bar honom, inlindad i ett
harskinn, till Olympen, där det lilla odjuret hos gudaskaran
väckte ett osläckligt löje. Man tänkte sig Pan som en
okynnig gud, full av skälmstycken och som en lättsinnig
krabat. Han strövar kring som jägare i bergen, vars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:18:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/greromyt/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free