Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
jien satte sig till bords. Då aftonmåltiden var slutad,
liäste Elsa en vers ur psalmboken,’ och sedan beredde
die sig till bvila. Innan Inga gick in i kammaren,
dier bon hade sin sängplats, säg hon ännu en gäng ut
g’enom fönstret ät Jans koja, som nu låg inhöljd i en
dlunkel skymning, och hon hviskade barnsligt ett sakta
g;od natt åt farbrodern, innan hon bjöd föräldrarna god
matt och gick in i kammaren.
Efter en stunds tystnad sade Olof: — Flickan skall
e;n gång föra Jan till oss.
— Du tror det?
— Jag tror att stunden skall en gång komma.
— Det är förunderligt att barnet kunnat så fästa
siig vid honom.
— Hon ser att han är olycklig.
-— Men han har alltid skytt henne, som alla andra.
— Stackars bror Jan ! — Olofs röst var ovanligt
nnild, då han sade detta.
— Inte skulle väl du blifvit som han, om jag
flyttat in i Jans stuga i stället för din?
— Det vet jag inte.
— Jo, du har ett godt hjerta.
-— Men inte han, tror du?
— Han är afundsam.
— Han har också förlorat allt. ,
Olof fäste en kärlig blick på sin hustru, en blick,
siom visade huru mycket detta allt var värdt. Icke
e;tt ord mer om Jan undföll de båda lyckliga makarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
