Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
och med att fâ strömkarlen till lärmästare. Men då
kom lian i håg det öde, som drabbat hans farfars far.
Enligt den gängse berättelsen hade man etj morgon
funnit honom död i elfven, med fiolen krampaktigt slu-
ten till sitt bröst. Vid detta minne ryste Simon, men
det hindrade ieke att han en stund derefter åter ön-
skade att strömkarlen skulle uppenbara sig för honom.
Plötsligt hörde Simon något, som prasslade nedan-
för stenen, och ögonblicket derefter märkte han att
någon kom upp bakom honom på klippblocket. Simon
skälfde som ett asplöf och vågade icke se sig om. Hans
uppjagade inbillning sade Ronom att det var något öf-
vernaturligt, och han tyckte att hela hans varelse för-
vandlade sig till sten. Andedrägten hämmades, och
hans skrämsel nådde sin höjd, då han kände en hot
och flåsande andedrägt tätt intill sin kind; men i sam-
ma ögonblick såg han ett lurfvigt hufvud sträckas fram
öfver axeln, och vid åsynen deraf drogo sig Simons
läppar till ett hjertligt leende.
— Är det du, Mulle! — utropade han och slog
sin arm om halsen på en stor svart hund, som nu kom
fram hel och hållen. — Hvar har du mor?
Mulle viftade med svansen och hoppade ned från
stenen. Simon följde efter honom och skyndade mot
modren, som med ett knyte i hvardera handen sakta
kom fram på gångstigen från skogen.
—■ Hvar har du varit, mor? — frågade Simon
och befriade modren från hennes börda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
