Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Frederik. Han visade honom, huru lätt det goda
förhållande, hvari han stod till hofvet, kunde störas
genom en person, som med rätta vore honom och
drottningen så mycket emot, då hennes sympatier så
helt och hållet voro för kungahusets fiender, och
vidare huru han stode sin egen lycka i vägen, i det
svårligen vigtiga äreposter skulle anförtros åt den,
man visste lefva under ständig påverkning af en mot
hofvet fiendtlig krets. Till sluts häntydde han på
fröken Sofies intriguanta karakter och yttrade sitt
tvifvel om att hon verkligen hyste kärlek till honom,
ty en sann och upprigtig kärlek, sade han, skulle
heldre hafva försakat, än fört sitt föremål i våda och
svårighet, heldre sörjande hafva hållit sig gömd än
under jubel uppenbarat sig, men fröken Sofie hade
icke gjort sig skrupler; tvärtom hade hon begagnat
sig af hans ungdom och blinda älskog. Sålunda
talade kungen, men han kom ingen vart med Ulrik
Frederik, ty han hade i friskt minne, huru mycket
öfvertalande det hade kostat honom att få fröken att
gifva sitt sinnelag till känna, och då han gick från
kungen, hade han ännu fastare än förr beslutit att
intet skulle skilja dem ät. Hans frieri till Sofie var
det första allvarliga steg han i sitt lif hade tagit och
han satte sin ära i att det blef fullt uttaget; det hade
alltid varit så många händer redo till att leda och
föra honom, men han var nu för gammal, han
kunde gå allena, och han skulle det. Hvad voro
hofvet och kungens nåd, hvad voro glans och ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
