Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 FOLKFESTER
börandes beifran). Magistern, med sin pipa i bröstfickan, och jag
wandrade nu åt Djurgården, och han begynte sina reflexioner, redan
då vi vvi hunnit Ladugårds lands torg».
»Folkskaror hvimlade framför oss, efter oss, och bredwid oss.
Man skrattade, man knuffades, och man begapade fruntimren, som i
fönstren, å begge sidorne af Storgatan, sjelfva beskådade den
förbi-strömmande folkmängden ... Se opp! ropade en bastant Kusk; och
folkhopen lemnade fri rväg. En Calesche, ganska wäl gjord, och lika
\\’äl lakerad, ilade oss förbi. T\\’å unga Officerare suto i, och tYvenne
betjenter stodo bak. Hästarne Yvoro appelkastade: ett superbt spann!
ägaren måste Yvara en afYvundsYvärd menniska.»
Så kommer den »afYvundsYvärda menniskans» historia, men hon
hör ej till vår uppgift.
»Wi armbågade oss fram till Fredrikshof, gingo öfver bron* och
kommo till första grinden eller porten, der man måste betala ett
runstycke, för att fä passera. Gumman, som affordrade oss denna
kon-tribution, var mycket alfYvarsam. Hon hade satt på sig en mine af
Yvigt. Min Yvän sade: Undra icke nu att nästan alla Uppbördsmän
Yvanligen äro lika högmodiga och dumdristiga; de kunna sätta oss som
äro mindre bemedlade, i förlägenhet, halfva, ja hela året. Denna
gumma har icke att fordra mer än ett runstycke af dem, som går
förbi; och ickedessmindre låter hon oss förstå att hqjj^har att
befalla öfYver Yvåra fickor».*®
»Sedan jag och Magistern länge begapat de skiljaktiga föremål,
som företedde sig för Yvåra blickar, beslöto Yvi andtligen att gå in
på ett Wärdshus och muntra oss. Wi gingo in i ett rum, der
ungefär tie bord Yvoro höljda af buteljer, glas och afbrutna lerpipor.
Några af gasterne disputerade om sina enskilda affärer; andra åter
om det allmänna bästa; och trenne ynglingar, alla unga tjenstemän,
berättade för hvarandra sina kärlekshändelser. TYvenne feta Herrar
• En af dc gamla traboama som efterträdt hvar andra i förbindelsen mellan
Ladugårdslandet och Djurgården och den näst sista företrädaren till den nu varande, år 1847
bygda sten- och jembron. Omkring hundra år förut, 1745. hade en bro der brustit, så
att en del deraf sjönk, då konung Fredrik med stort följe och många vagnar skulle fara
till Djurgården. Den reparerades då af egaren, Djurgårds-inspektoren Stenberg, och höll till
början af iS20-talet, då den fans vara alldeles förfallen. År 1824 inköptes den förfallna
bron af Djurgårdskassan och ombygdes under de påföljande åren för att inom två
årtionden i sin ordning vika för den nu varande bron.
#* I förra århundradet betalade dc som från Ladugårdslandet begåfvo sig till
Djurgården tre afgifter, först för den af presidenten Broman, som innehade Fredrikshof,
genom Torstensonska trädgården anlagda vägen, sedan broafgiften och slutligen för
inträdet till Djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
