- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
519

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De vände om Riddarholmcns hörn och höllo ned åt
Kungs-holmsbron, hvilken före detta tjenat norrmalmsborna till promenad,
när »en båt lastad med fruntimmer och manspersoner lade an till
jakten och beneventerades ganska vanligen af vår skeppare.
Misslynt öfver så mycket oväntadt främmande, frågade jag, om de skulle
anses för passagerare. Nej, de ville blott för ro skull följa med till
tullen. En af dessa herrar var försedd med trompet, och min
skeppare, cn ung och hurtig karl, som äfven förstod att handtera detta
instrument, skyndade att accompagnera. Genast skallade en marche,
en charge, o. s. v. Skinnarviksbergen gåfvo genljud, och glädjen
regerade öfver allt, när fyra små lavettlösa Canoner framdrogos.
En af det nykomne sällskapet ville ändteligen agera styckjunkarc.
Hans manövrer voro af den beskaffenhet, att jag fann nödigt byta
om den plats, der jag hittills sutit en tyst åskådare ... I det samma
lossades första skottet . . . Men, hjelp himmel, i hvilken scene 1
Ögonen förbländades af eld och rök. Skrik och jämmer yppades
öfver hela däcket . . . Ack, mitt ansigte! Ack, min nya mössal»

Styckjunkaren hade antändt krutpåsen, och en ung dam blef
så illa bränd, att man måste anlita det befintliga sirapsförrådet.
Hon lemnades i land vid Långholmstullen, der jakten lade till för
att anmäla sig. Under tiden tager författaren farkosten i närmare
betraktande.

»Jakten var i bästa stånd, försedd med nytt storsegel, fock
och klyfvert; ett par ansenliga åror; påliteligt tågverk; tvennc små
ankare; en julle, som i släptåg följde tätt efter. Från mast-toppen
fladdrade en röd och hvit flagg, och öfver denna höjde sig en
forgyld spira. Kajutan, hvarpå jag prenumererat, väl inrättad, snygt
målad, hade tvenne fönster, väggskåp, bureau, en liten afplankning,
som kallades sängkammare; och en vid trappan inpassad kakelugn,
der med beqvämlighet kunde kokas caffe, min käraste dryck, som
så ofta muntrat mine sinnen och kommit mig att glömma lifvets
besvärligheter.»

»På detta lilla skepp, som kunde draga hela sju läster, utgjorde
skepparen, en matros och en gosse hela besättningen. Jakten hadc
frän Torshälla öfverfört till hufvudstaden jern och canoner; var
nu på hemvägen lastad med spannmål, silltunnor, dessutom en hop
oberedda renhudar, med hvilka hela lasten var öfverhöljd. Uppä
dessa varma bäddar hade en tobakshandlare från Stockholm, en
trädgårdsmästare från Strengnäs och en fiskare från Ridön slagit
deras läger. De lågo här i största maklighet utsträckte, och visade
sig sällan på däcket. Till dessa passagerare bifogas tvenne
fruntimmer, dem jag forst bort nämna. Den ena ännu icke så gammal,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free