Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - III. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnes hos zoopyterna, ända till dess fullständiga utveckling
hos menniskoslägtet är nervsystemet beviset för att dess
egare tillhör djurriket; det för ordet i immateriela
fenomener. Det är genom nervsystemet, som vi röna all känsel;
det är det som möjliggör de frivilliga rörelserna; det
är slutligen det verktyg genom hvilket tanken
uppenbarar sig. Afskär nerverna, och ni förstör på samma gång
all känsel; afskär telegraftrådarna och telegrammet kan ej
befordras.
Om synnerven förlamas, blir djuret blindt, fastän ögat
är orördt. Bilderna formas fortfarande i ögats djup, men
bildens intryck på själen genom synsinnet existerar ej mera.
Örat kan vara fullkomligt friskt; det är fysiskt bygdt för
att emottaga ljudvibrationerna, men ljud frambringas der
endast så länge som den akustiska nerven finnes, för att
emottaga dem och öfverflytta dem till hjernan, och så länge
som den lefvande hjernan är der, för att emottaga dem.
Det är af hjernan och nerverna, som den kraft betjenar sig,
hvilken uppfattar och dömer.
Vi återfinna i växtriket, och isynnerhet inom vissa
slägter, såsom sensitivan, dionean, desmodion, en hemlig
kraft, som motsvarar vårt nervsystem. Det är icke desto
mindre obestridligt, att den fysisk-kemiska kraften,
växtkraften, djurkraften, förnuftet ej äro en blott kraftmateria. Kan
man dä förklara, huru en molekul kan vexelvis lifvas af så
olika krafter? Huru kommer det sig, att jernatomen,
hvilken nu utgör en del af en menniska, ett djur eller en växt,
ögonblicket förut utgjorde rosten å en antik staty t. ex.?
Om det på samma gång finnes materia och kraft, och om
kraften är en enda, huru kommer det sig då, att den
frambringar så olika fenomener?
Ofvan materien finnes en immateriel princip, hvilken
är absolut olik denna. En ande lifvar materien, enligt
Virgilii uttryck.
Inför de jordiska varelsernas regelbundna organisation
kunna vi endast upprepa, hvad man redan för hundrade år
sedan svarade på »Systeme de la nature». Materien är passiv
och ur stånd att ordna sig sjelf till ett regelbundet helt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
