Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - III. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talet och att talet öfverallt för med sig sin intellektuela
karakter. Men det skapande förnuftet visar sig ingenstädes
————————
rummet: denna kropp med hvilken min själ är enad; detta bord vid
hvilket jag sitter; detta hus, denna jord, denna sol, som lyser mig,
kortligen hela universum? Är en så beständig och så allmän illusion
möjlig och ens begriplig?
Denna anmärkning antager just, hvad det här är fråga om,
svarar filosofen. Hvad lära oss i sjelfva verket synen och känseln
angående graden af den kroppsliga utsträckningens verklighet? Att
utsträckningen, rummet, är en egenskap hos kroppen? Alldeles icke,
ty då kroppens förnimmelse väl en gång försiggått, är det alltid
tilllåtet att göra sig sjelf den frågan, huruvida ej den bild af rummet,
som åtföljer denna förnimmelse, icke skulle vara ett blott sken.
Det är med detta sken, såsom med vissa astronomiska
fenomener, såsom t. ex. solens rörelse, för hvilken det är lika lätt att göra
sig reda genom jordklotets rotation, som genom solens; i afseende på
sjelfva erfarenheten, hvilken är bokstafligen neutral i frågan, härflyter
dess föregifna oenighet med vår sats icke af sjelfva de fakta som
man åberopar, utan af den godtyckliga betydelse man tillägger dem
såsom underförstådd.
De elementer som utgöra materien äro af all nödvändighet utan
utsträckning i rummet och rent dynamiska.
Samma grundsatser, som ledt oss till den sanna teorien om
kroppens utsträckning i rummet, lemna oss äfven förklaringen
angående den okroppsliga utsträckningen, d. v. s. rummet. Den
kroppsliga utsträckningen är ett enkelt fenomen, som åtföljer den naturliga
återverkningen af denna hyperorganiska kraft, som man kallar själen,
mot de krafters verksamhet, som utgöra de råa kropparna, en
verksamhet hvarom själen underrättas genom vår kropps organiska
krafter. Men om de organiska krafter, hvilkas system menniskokroppen
är, uppväcka inom oss skenet af utsträckningen i rummet, när de
handla som medlare mellan själen och den yttre naturen, skulle icke
då äfven dessa samma krafter genom sin oafbrutna verkan på själen
sjelf, med hvilken hvardera är så innerligt förenad, kunna frammana
ett liknande fenomen, hvars specifika karakter det skulle vara svårt
att a priori beteckna, men hvilket ofelbarligen bör mötas bland de
psykologiska fenomenerna? Men det är just detta som inträffar och
hvarom vi städse underrättas genom medvetandet. Själens ständiga
återverkning mot de organiska krafterna frambringar i hvarje
ögonblick ett fenomen, likt det af den kroppsliga utsträckningen. Det är
fenomenet af den okroppsliga utsträckningen eller det rena rummet,
hvari vi af naturen ställa alla kropparna.
Rörelsen i rummet är, såsom hvarje annat förnimbart fenomen,
således ingenting annat, än det synliga tecknet af osynliga verkningar
och för våra organer ej mindre otillgängliga förändringar i sättet för
krafternas samvaro (co-existens).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
