Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem sådana som våra motståndare sjelfva framställa dem.
Visserligen skulle vi kunna bestrida de 25 dagarna för
organismens förnyelse och med lätthet begära en längre
tid derför. Men en månad eller ett år betyda för oss föga.
Tiden gör ingenting till saken, såsom den franske satirikern
sade. Tvärtom, ju större och snabbare denna förnyelse af
den kroppsliga materien är, desto bättre tjenar erfarenheten
vår teori.
Materiens afgudadyrkare härleda sitt ryktbara påstående
från de omständigheter för hvilka vi nyss redogjort. De
förklara, att det genom dessa kemiska ombildningar är
bevisadt, att själen icke finnes till. För vår del deremot —
se der den märkliga åtskilnaden! — så förklara vi, att
själens tillvaro fortfarande är bevisad genom dessa samma
ombildningar. Men innan vi inlåta oss i diskussionen, vilja
vi först göra en liten anmärkning mot våra motståndares
så bestämda påstående, hvilka med så mycken tvärsäkerhet
uttala såsom en ovederlägglig sanning, att de materiela
molekulerna ensamma existera och att de allena utgöra den
lefvande varelsen från hennes födelse till hennes manbarhet,
från hennes manbarhet till hennes död.
I påstån å ena sidan, att den lefvande kroppen ej är
någonting annat, än en sammanfattning af molekuler, å
andra sidan sägen I, att hela kroppen föryngras för hvarje
månad. Men det förefaller oss vara svårt att försona dessa
båda satser. Huru förklaren I, att kroppen åldras? denna
materiela kropp, betraktad som kemiska molekuler, uppnår
aldrig högre ålder än en månad. Lifshvirfveln, såsom
Cuvier kallar den, hvilken oupphörligt vexlar under och i vår
hud, sjelfva vårt kött, vårt blod, våra ben, vårt hår, våra
anleten, hela vår kropp är likasom en klädebonad, hvilken
åter blir ny af sig sjelf. Sextioåringens eller åttatioåringens
kropp har blott en månads ålder, alldeles som det barns,
hvilket börjar lära sig att gå. Kropparna äro således alltid
nya, och vi kunna i sanning ej underlåta att beundra denna
naturens sinnrika lag. Men det är ovedersägligt, att det
på jorden finnes menniskor af alla åldrar, ifrån vaggan allt
till grafven. Ni, herr Moleschott, ni är fyratiofem år, tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
