Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskap, eftersom det icke är till först. Det är ej heller något
helt, ty det har icke hela sin fullkomlighet. Derför saga
vi icke, att djuret varit till utan grundorsak, men att det
har en sådan till sin produktion, hvilken låter materien
undergå dess första förändring och meddelar henne en
förmåga att afla; under det att agget deremot är en
öfverbefruktning, hvilken, såsom mjölken och blodet, tillkommer
djuret, sedan det utfört kokningen af sina näringsmedel.
Man har aldrig sett ägget frambringas ur jordens dy; det
bildas endast i djuret. Men i dyn födes ett oändligt antal
djur. Utan att nämna några andra exempel, ser man, bland
den mängd ål man tager hvarje dag, icke någon som ej
har ett lifsfruktsämne eller ett ägg. Men man kan uttappa
vattnet och borttaga all gyttjan från en damm: om vatten
åter kommer dit, aflas ånyo ålar. Således måste med
nödvändighet det, som har behof af ett annat för att kunna
existera, komma till det senare, och tvärtom det, som
existerar utan medverkan af något annat, hafva företräde i
afseende på fortplantning; ty det är härom frågan gäller.
Man kan således tro, att den första produktionen kommer
från jorden, och att den varit följden af den egenskap som
den har att alstra af sig sjelf, utan att behöfva de organer
och kärl som naturen sedan uttänkt, för att hjelpa
fortplantningsvarelsernas svaghet.»
Dessa slutledningar, som nu förvåna oss, äro icke
egendomliga för Plutarkos. Alla forntidens författare
öfverensstämma i denna punkt, och det är ej sällan man påträffar
dem som drifva djerfheten ända derhän att framställa
Minerva stampande med foten, för att låta ur marken
framkomma hästspann och hjordar. Virgilii berättelse i Georgicon
om Aristeus är icke alstret af en skalds fantasi, utan
uttrycket för den allmänna tron att bien födas af det i
förruttnelse stadda köttet. Herden Aristeus hade förlorat sina
kära bin, han anropar sin gudomliga moder och lär att
bilda sig nya kupor genom att offra unga tjurar:
Hic vero (subitum ac dictu mirabile monstrum)
Aspiciunt liquefacta boum per viscera toto
Stridere apes utero, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
