Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - I. Hjernan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjernans veck hos menniskan och aporna», säger nämnde
fysiolog, »förtjenar den högsta grad af uppmärksamhet å
filosofernas sida. På samma sätt finnes det en särskild typ
för hjernans veckning hos björnarna, kattorna, hundarna etc.,
kortligen, inom alla djurfamiljerna. Hos hvardera af dessa
har hon sin egen karakter, sin norm, och i hvardera af
dessa grupper kunna arterna lätt förenas med afseende på
hjernvecken allena[1].»
Det vill synas som att tanken står i proportion till
circonvolutionernas antal och oregelbundenhet. Menniskan,
orang-outangen, chimpanzen hafva circonvolutioner på
mellersta loben; hos de andra apslägtena och de öfriga djuren
är denna lob alldeles slät. Figuren af dessa fåror och dem
som beskrifva oregelbundna slingringar på de andra loberna
är desto mera oregelbunden, ju mera bestämd tankeförmågan
är. De djur som lefva mycket tillsammans, såsom skälen,
elefanterna, hästarna, renarna, fåren, oxarna, tumlarna förete
mindre regelbunden teckning än de andra. Hvad som ur
denna synpunkt isynnerhet utmärker den menskliga hjernan
framför apornas, det är, att det bland de circonvolutioner,
som gå från nackloben mot tinningloben, finnes tvänne som
menniskan har men icke apan, och detta är en af de
största motsatser som skilja de båda hjernorna åt[2].
Inom djurslägtena och i menniskoslägtet tyckes
intelligensen vara desto öfverlägsnare, ju flera håligheter som
finnas på hjernans ojemna ben, ju djupare fårorna äro och ju
flera intryckningar och förgreningar som finnas, ju mera
osymetrisk och oregelbunden hon är. Ränderna, hvilka äro
mycket tydliga på den fullvuxnes hjerna, visa sig icke på
barnets; Beethovens hjerna visade fördjupningar, hvilka voro
dubbelt så djupa och talrika som på en vanlig hjerna.
Några anatomer skola kunna svara, att stora och
mycket dumma djur, såsom åsnan, fåret, oxen, hafva flera
circonvolutioner på sin hjerna än de klokare djuren, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
