Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - II. Den menskliga personligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevisningsskäl, nedslå våra motståndare och tvinga dem att
sjelfva erkänna sig besegrade. Men eftersom vi velat kämpa
på samma område och med samma vapen, eftersom vi
påstått oss kunna vederlägga dem i vetenskapens namn allena,
hvars stöd och målsmän de säga sig vara, vilja vi
ädelmodigt hålla oss på den vetenskapliga marken och likasom
de försmå psykologiens förnuftslut. Vi lemna derför utan
svar följande satser af våra motståndare och de
kommentarier som de foga till dem: »Naturens lagar äro råa,
oböjliga krafter, de känna hvarken moralen eller välvilligheten.»
(Vogt.) »Naturen besvarar ej menniskans klagan och böner;
hon stöter henne obevekligt tillbaka till sig sjelf.»
(Feuerbach.) »Vi känna af erfarenhet, att Gud ej på något sätt
blandar sig i detta jordiska lif.» (Luther.)
Se der iakttagelser, hvilka äro mycket tröstande för
menskligheten, icke sannt? Men vi upprepa det, känslan
är ej någon vetenskaplig angelägenhet, och vi skola ej
afhandla detta kapitel. Men denna afhållsamhet hindrar oss
naturligen likväl icke ifrån att uppmana våra läsare att
tänka efter och bestämma åt hvilken sida deras förnuft och
hjerta mest luta.
Men ur synpunkten af den vetenskapliga iakttagelsen
allena och i det vi lemna å sido hjertats känslor och
samvetets lagar, hvilka dock äro någonting i själens historia,
säga vi, att vissa förhållanden af ren iakttagelse äro
alldeles oförklarliga inom den materialistiska hypotesen. I
föregående kapitlet kan läsaren ännu förblifva villrådig
mellan de båda hypoteserna, ty vi hafva för honom
framställt förhållanden, hvilka ömsesidigt motväga hvarandra och
hålla själen obeslutsam i deras tyngdpunkt; i detta kapitel
skall tyngdpunkten öfvergå i de spiritualistiska lärosatserna,
och de som ej följa den skola löpa stor fara att förlora
jemnvigten och snart falla i det tommaste tomrum.
Vi redogöra först för de materialistiska påståendena
emot själens tillvaro, och för att ej blott sysselsätta oss
med främlingarne, utan på samma gång äfven framställa
materialismens historia i vårt land, vilja vi höra Broussais,
hvars verk var det första stora tecknet till våra moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
