Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - II. Den menskliga personligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan hela den organiserade kroppen endast är vexling, en
ständig förändring af molekuler.
Vår tänkande menniska deremot står qvar. En hvar
utaf oss är viss om, att han ifrån sin barndom ända till
den ålder han uppnått icke förändrats såsom hans kläder,
hår, anletsdrag och kropp.
Uti de föregående sidorna hafva vi bevisat själens
personlighet i trots af hjernans sammansättning af flera
elementer, oaktadt mångfalden i hennes funktioner, och vi ha
sett att denna personlighet, långt ifrån att vara en samkraft
af flera, försäkrar sig vara en individuel kraft. Nu skola
vi på visst sätt öfverflytta till föreställningen om tiden
hvad vi sagt om utsträckningen i rummet och ådagalägga
att själens enhet ej blott existerar i hvarje ögonblick,
betraktadt i och för sig, utan att den äfven består från det
ena ögonblicket till det andra och förblir identisk med sig
sjelf, i trots af de förändringar som tiden åstadkommer i
hjernsubstansens sammansättning.
Det gäller således att försona vår persons beståndande
identitet med materiens oupphörliga föränderlighet. Herrar
materialister skulle göra oss en synnerlig tjenst, om de
ginge in på att för ett ögonblick höja sig upp till följande
tablå, för att lösa detta lilla problem.
Vi vilja här framställa densamma för dem: Att bevisa
att rörelsen är hvilans vän och att det bästa medlet att i
verlden skapa en fast och varaktig institution, det är att
kasta ideen derom midtibland en hvirfvel af frivola
hufvuden.
De noggranna iakttagelserna, gjorda ur olika
synpunkter och jemförda med hvarandra, hafva visat att ej allenast
vår kropp så småningom helt och hållet förnyas, utan äfven
att denna ständiga förnyelse är af en förvånande snabbhet,
och att tretio dagar äro tillräckliga för att gifva kroppen
en ny sammansättning. Detta är principen för
desassimileringen inom djuret. Strängt taladt, förblir den
kroppsliga menniskan icke tvänne ögonblick å rad identisk med
sig sjelf. De små blodkulor, som cirkulera uti mina
fingrar i det ögonblick då jag skrifver detta, den magiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
