Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Genom en plötslig motgång har ni hastigt förlorat
eder sjelfbelåtenhet och edert välstånd. Van vid att äta,
dricka och sofva godt, finner ni er hastigt försänkt i
armod. Eder bedragna organism inverkar på eder hjerna,
hvilken känner sig i förväg duka under och föredrager att
göra det genast. Det är alltid samma fysiska rörelser.
— Men om det är familjebekymmer, hjertesorger,
fruktan för vanära, kortligen, moraliska orsaker?
— Den moraliska ordningen finnes ej.
— Vi väntade oss detta svar. Och ni har djerfheten
påstå, att ni ej förfäktar något utan bevis och att ni nöjer
eder med att troget tolka, hvad vetenskapen lär? Låtom
oss taga ett sista exempel. Vänta! Se här min högra hand
i hvila. Ingenting tvingar mig att lyfta den. Men jag vill
det. Jag lyfter handen. Är detta en fri handling?
— Nej, ni lyfter honom af ett skäl: för att öfvertyga
mig om att ni är fri. Denna eder önskan att öfvertyga
mig förskrifver sig från vårt föregående samtal. Detta af
de händelser som förutgått. Och så vidare ända till vår
födelse. Själslifvet såväl som det fysiska lifvet, eller
rättare sagdt det enda lifvet, är blott en nödvändig följd af
orsaker och verkningar, hvilka naturligt hopkedja sig.
— Vidare: min hand är upplyftad. Jag för med en
kroklinig rörelse det inre af denna hand till mitt ansigte
och genom att göra samma krokliniga rörelse tillbaka
tvingar jag honom att applicera sin utansida på eder kind. Ni
får en örfil. Ni blir röd, ni blir ond, edra ögon flamma,
ni är färdig till utbrott. För all del, huru är det fatt med
eder? Hvaröfver förvånas ni? Var jag väl fri i att ge er en
örfil? Och är ej detta slag den oundvikliga följden af min
hands rörelse, af nycken hos den hjern-lob, som verkar
ofvan mitt öra, mot de trakter som skydda det vårtlika
utskottet baktill vid nedra tinningsbenet och
hjernbenssömmen etc. etc, och går det ej efter hand tillbaka ända
till verldens begynnelse? . . .
— Min herre, ni har verkligen slående exempel, och
edert bevisningssätt rör mig mycket. Det står för mig
tydligt, att allt detta endast är en nödvändig följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
