Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifvets allmänna system? Kanske! Men med all säkerhet
anade de icke den tanke som ett af dessa förtjusande barn
delgaf mig då jag, efter det jag satt mig ned bredvid
dem och inledt ett samtal med den minsta, frågade
henne om hon visste hvartill de stora lindarna tjente.
»Att leka kurragömma bakom, då det är vackert väder»,
svarade hon mig med denna uppriktiga ton som hvarje
djup öfvertygelse ingifver. Och ett ögonblick derefter
tillade hon, i det hon ändrade sig och fullständigade sin
tanke såsom en liten god dotter: »De tjena äfven till att
laga dekokt af åt mamma», och räckte mig en liten doftande
hvit blomklase, som fallit ned från grenarna.
En annan afton svarade mig i Paris en viss herr C ...,
med hvilken jag talade om himlarnas ofantliga rymder och
om verldarnas mångfald, bland hvilka jorden försvinner som
en betydelselös atom, med en naivitet som var mindre
förlåtlig än den lilla flickans, derför att denna herre ej är en
liten flicka: »Ni kommer fram med högst olyckliga idéer,
då ni lärer att jorden ej är särskildt privilegierad och att
hon icke står öfver stjernorna; hon har frambragt Jesu
Kristi och den heliga Jungfruns gudomliga kroppar, och
detta är tillräckligt för att ställa henne öfver alla
stjernorna, för att tro att alla stjernorna ha skapats för henne[1].»
En gång påstod en annan förträfflig man, äfvenledes
lifvad af de bästa och oförargligaste tankar, Le Prieur, att
Oceanen fått flodstånden, på det fartygen skola kunna löpa
lättare in i hamnarna[2].
Härtill anmärkte Voltaire, att man skulle ha orätt i
att påstå, att benen vore skapade för att beklädas med
stöflor och näsorna för att bära glasögon. Ty, sade han[3],
för att man skall kunna öfvertyga sig om det sanna
ändamålet, för hvilket en sak verkar, måste denna
verksamhet tillhöra alla tider och alla ställen. Det har ej i alla
tider och på alla haf funnits fartyg; således kan man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
