Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggt verlden efter sin nyck. När menniskan af sin
naturliga drift låter hänföra allt till sig sjelf, förminskar hon
hela verlden för att kunna tvinga den in i hennes trånga
cirkel. Solen är ingenting annat än hennes ödmjuka
tjenare; stjernorna äro ej mer än nyttiga ornamenter,
hvilka pryda hennes tak och hjelpa henne att finna
rätta vägen på hafven. Då mån- och solattraktionen
tvänne gånger om dagen höjer oceanens vatten, så sker det
för att underlätta de fartygs inlopp till Havre, hvilka
komma från New-York. Då ekens bark afsöndrar garfämne,
sker det, för att vi skola få godt läder till våra skodon.
Då silkesmasken spinner ett lätt silke i sin puppa, sker
det, för att damerna skola få sig elementet till sina nya
paryrer. Då lärkan drillar om morgonen och näktergalen
i glädtiga toner firar aftonens annalkande, så göra de det
för att tjusa de öron som lyssna till dem. Med ett ord,
hela naturen är skapad för menniskan och allt medverkar
till hennes gagn och lycka.
Det är tydligt, att då man kommer till dylika
öfverdrifter, komprometterar man på ett egendomligt sätt
slutändamålet. Att påstå det allt är skapadt särskildt för
menniskan, det är att alltför naivt missbruka vår ställning.
Man bör först och främst skilja naturen i tvänne olika
delar: Himlen och Jorden. Himlen, det är den gränslösa
rymden, verldarnas oräkneliga mångfald, skapelsens
harmoniska och herrliga helhet. Jorden är en anspråkslös del af
detta hela, en vattendroppe i hafvet, ett stoftkorn, en atom.
Att Himlen är skapad för Jordens skull, det är en
ingenting mer och ingenting mindre än orimlig föreställning;
Himlen känner icke Jorden, och menniskan känner ej
heller den minsta del af Himlen. Stjernorna äro lika många
solar, medelpunkter för systemer af bebodda jordar; man
räknar dem i milliontal, och man får full visshet om att
vår planet är för dem fullkomligt okänd, alldeles
betydelselös, att de i rymden inneha så stora riken, att ljuset
behöfver tusendetals år för att genomskära dem, och att, om
vårt jordklot skulle i detta nu upphöra att finnas till, dess
försvinnande skulle försiggå bokstafligen obemärkt för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
