Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naturvetenskapen i våra dagar har frigjort sig från dessa teologiens
ihåliga framställningar, hvilka endast hålla sig till tingens yta,
och öfverlemnar dessa oskyldiga studier åt dem, som heldre
föredraga att betrakta naturen med känslans ögon, än med
förståndets.
Huru skola vi kunna tala om öfverensstämmelse med
ändamålet, invänder man emot oss, då vi blott känna
varelserna i denna enda form och ej hafva någon aning om
hvad de skulle vara, ifall de uppträdde för oss under en
annan sådan? Vår ande är ej ens tvungen att nöja sig
med verkligheten. Hvilken naturlig anordning skulle man
icke kunna föreställa sig på ett eller annat satt mera
öfverensstämma med ändamålet? Vi beundra nu de skapade
varelserna, utan att tänka på hvilken oändlighet af andra
former, organisationer och ändamålsenliga anordningar som
naturen inneslutit i sin barm, ännu döljer och för
framtiden skall hålla innesluten derinom. Det beror endast på
slumpen, om de uppnå tillvarelsen eller icke. Finns det
icke storartade växt- och djurformer, hvilka sedan lång tid
tillbaka varit förlorade och hvilka vi endast känna af
qvarlefvorna från den första tiden? Hela denna herrliga och så
ändamålsenligt inrättade natur, tillägger man, skall den icke
måhända en dag förstöras genom en revolution i vårt
jordklot och skall det icke behöfvas ännu en evighet, för att
dessa eller andra tillvarelseformer må utvecklas ur verldens
mudder ?
Äfven om hon förstördes, skulle detta ingenting bevisa
emot vår sats. Men afbrytom icke talarne och låtom oss
fortfarande uppmärksamt lyssna till de invändningar man
gör emot oss.
Kommer så det gamla argumentet om de för
menniskan nyttiga eller skadliga djuren, hvilket alldeles ingenting
bevisar emot visheten i de naturliga organisationerna och
faller till marken inför denna sanning: att jorden ej är
någon fullkomlig verld. Mycket skadliga djur, skrifver
författaren till Kraft und Stoff, till exempel jordråttorna, äro så
fruktsamma, att man ej kan hysa hopp om att få se dem
försvinna; gräshopporna bilda riktiga moln, som förmörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
