Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvartill tjena hos menniskofostret luftgångarna med deras
öppningar? Hvarför hafva alla däggdjuren rudimentära
organer, hvilka endast hos reptilerna äro utvecklade? Hvarför
äro hos däggdjurshanarna det andra könets
fortplantningsorganer icke utvecklade och hos honorna tvärtom?
Tuttle lägger här icke uppmärksamhet vid, att dessa
anomalier sjelfva återvända i den allmänna planen, for
hvilken framåtskridandets lag är början och slutet.
Författaren till Kraft und Stoff öfverdrifver högligen värdet på dessa
. . . öfverskotter bestämda att dölja saxens språng ... i det
han på marktschrejareställningar exponerar alla hafvets och
jordens vidunder. »En af de vigtigaste omständigheterna
som motsäga slutändamålen i naturen är vidundren. Det
enkla sunda förståndet har så föga kunnat förena dessa
varelser med tron på en skapare, som handlar
planmessigt, att man i en länge tillbaka förfluten tid betraktat
dem såsom tecknen till gudarnes vrede; och ännu i våra
dagar anse de okunniga dem vara ett himmelens straff.
Vi hafva i en djurläkares kabinett sett en nyfödd get,
hvilken var fullt bildad till alla delar, men blifvit född utan
hufvud. Finns det någonting orimligare och mera
ändamålslöst, än att fullständigt afsluta formen hos ett djur,
hvars tillvaro är på förhand omöjlig, och att tillstädja
detsamma komma till verlden? Professor Lotze i Göttingen
öfverträffar sig sjelf, då han säger i afseende på vidundren,
att när ett foster saknar hjerna, skulle det för en oinskränkt
makt enda ändamålsenliga vara, att inställa sin verksamhet
häri, eftersom den ej kan ersätta det bristande. — En
främmande kropp i luftstrupen kastas måhända derifrån af
hostan; men en främmande kropp i matstrupen kan genom
öfverretning af nerverna i struphufvudet förorsaka qväfning.
— Läkaren kan hvarje dag, hvarje timme genom
sjukdomar, sår, missfall, etc. öfvertyga sig om den öfvergifvenhet
hvari naturen lemnar sina skapade varelser, och om hennes
ofta ändamålslösa kureringsförsök. Hvartill skulle läkarne
tjena, om naturen handlade ändamålsenligt?» Under dessa
öfverdrifter ligger en beståndande sanning, hvilken för visso
är en af de största svårigheter man kan upprepa emot oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
