Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägra att i denna inre naturkraft se verkningen af en
förnuftig tanke? Måste man icke vara blind, för att ej kunna
se den tydliga angifvelsen af en mäktig och evig orsak?
Om man påstår, att naturen danar sig sjelf allena och
att hon instinktmessigt skrider framåt i sitt verk uti en fast
riktning mot städse mera fullkomliga verk, så är det
detsamma som att till hälften tillstå, att denna natur är af
en förnuftig orsak riktad mot detta ideal. Huru skulle
den overksamma materien kunna ha den idéen att efter hand
ordna sig uti växt-, djur- eller menniskoformen? att bilda
de organer, hvilka utgöra den lefvande varelsen och bevara
lifvet genom seklerna? att inrätta dessa apparater, genom
hvilka den lefvande varelsen står i ständig förbindelse med
de ting som icke äro hennes? Genom hvilken slumpens
nyck skulle dessa organer så småningom finna sig bildade
för denna sinnenas meddelelse och fästade vid den tänkande
hjernan, som allena dömer och känner? Huru kommer det
sig, att de äro så väl inrättade? Hvarför har största delen
af apparaterna lyckats och ej förfelats i utfinnandet? Huru
beständiggöras de lefvande organismerna i sin integritet
genom fortplantningen? Hvarför består skapelsen af slägten,
arter, familjer? Hvarför kan menniskoanden uppgöra
klassificeringar, grundade på varelsernas öfverensstämmelse
sinsemellan? Huru kommer det sig, att han erkänner en
allmän ordning? Hvarför är naturen icke ett kaos af
vidunderligheter? På alla dessa frågor svarar man med lagen om
det naturliga valet. Man förklarar alla problemerna genom
att upprepa att naturen drifves ständigt framåt, att hon
lemnar det onda för att bemäktiga sig det goda, och att
hon oupphörligt sträfvar att förverkliga de fullständigaste
formerna. Men hvad äro denna sträfvan, detta lärorika
framåtskridande, detta behof af att förkofra sig, om icke
verkningen af en universel kraft som leder verlden hän
mot idealet? Hvad är denna samtida vandring af alla de
lefvande varelserna mot fullkomligheten, om icke den
vältaliga uppenbarelsen af en orsak som vet, hvart och huru
hon för charen, och mot hvars vilja den lydaktiga materien
aldrig kunnat resa det minsta hinder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
