Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - II. Naturens plan. — Instinkt och förnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagit hos ett djur, är det lätt att draga sig ur förvirringen,
genom att öfver denna handling kasta ordet instinkt såsom
en slöja öfver ett föremål hvilket man ej vill närmare
undersöka; men oafsedt detta bedrägliga tillvägagående, åter
står det helt visst saker som hvarken äro resultatet af
reflexion eller omdöme. Förgäfves påstår Darwin med
Lamarck, att instinkten är en ärftlig vana, denna förklaring
överflyttar icke instinkten till förståndets område och ännu
mindre till den rena materialismens. Det är ej heller ens
bevisadt, att instinkten är en ärftlig vana. Se här fjärilar,
som lefva i luftens rike. Komna till tredje fasen för
deras underbara tillvaro, öppna de sig för ljusets kyssar och
kärlekens strålar. Snart skola de i concentriska cirklar
nedlägga små hvita ägg på grässtrån eller blad. Dessa ägg
skola icke öppna sig förrän till nästa vår och gifva födelse
åt små larver, då fjärilarna redan för längesedan skola ha
inslumrat i dödens stoft. Hvilken röst lär dessa fjärilar,
att de blifvande larverna skola, då de utgå från sitt ägg,
finna den eller den födan? Hvem visar dem de grässtrån
eller blad på hvilka de skola nedlägga sina ägg? Deras
föräldrar? De ha ej känt dem. Deras hågkomst af att vara
födda på dessa blad? Men hvilken hågkomst? De ha sedan
denna långt aflägsna tid genomlefvat trenne
tillvarelseformer och hafva ersatt de lägre näringsmedlen med de
doftande blomkronornas finaste rätter. Men se här andra
arter, hvilka ännu starkare protestera mot de menskliga
förklaringarna. Necrophorerna (ett dystert namn!) dö genast
efter värpningen, och generationerna känna aldrig hvarandra.
Ingen varelse inom denna art har sett sin moder och ingen
skall se sina barn. Men mödrarna lägga stor omsorg i
dagen om att vid sidan af sina ägg lägga döda djur, på
det att deras små skola omedelbart efter sin födelse kunna
finna sin föda. Från hvilken bok ha necrophorerna lärt
sig, att deras ägg innesluta fröet till insekter, hvilka likna
dem sjelfva ? Det finnes andra arter, der lefnadsordningen i
hänsyn till näringsämnena är alldeles olika mellan larverna
och de återuppväckta. Hos pompilerna (Pompilus) äro
mödrarna gräsätande, medan ynglet är köttätande. Då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
